fredag 12 oktober 2018

Kina 2018



Min rundresa i Kina 2018 började i Chongquing - en storstad med 17 miljoner invånare. 



Vi var en liten grupp med 15 svenskar. I de här områdena var det sällsynt med europeer, så det var vi som var det exotiska inslaget.

En bar där man kunde ta sig en enkel lunch i farten.

Vi bodde ett par dagar i Zhongdian, som ligger högt uppe i bergen 3380 meter över havet.
Det var svårt för oss som inte var så vana vid den tunna luften att andas
på grund av det låga lufttrycket.

Kina är en diktatur, men den snabbt växande medelklassen börjar få det relativt bra.
Man kunde se nästan varenda barn med en mobil.
Ganden Sumtseling-klostret är tibetansk-buddistiskt, ett av Tibets viktigaste.
Klostret byggdes 1679, av den femte Dalai Lama.
Här verkar i dag 700 munkar.
En morgon provade jag te med jaksmör - inte gott men full drickbart.



Europeer är något exotiskt och ovanligt här,
så det hände ofta att kineserna ville bli fotograferade med oss. 

Zhongdian var en idyllisk stad i gammaldags stil.
Vi åkte genom höglandets vackra landskap. Det var tungt att andas. Man fick en svag molande huvudvärk av den tunna luften. 

Den smala vägen till Tigersprångsklyftan - en av världens djupaste raviner.

Yangtzeflodens vattenmassor pressades ihop i den trånga ravinen.
Det var många trappor att ta sig nerför för att komma ner till vattnet,
en höjdskillnad på 300 meter.
Jag tänkte att det här skulle bli jobbigt.
Jag blev svettig och andfådd efter att ha klättrat nerför
och sedan uppför i den tunna luften, men kände inget i benen.
Mina långa promenader under året tycktes ha gjort resultat.


Man kunde få bli buren upp i bärstol för 170 kr, och det var flera som tog den chansen. 

På kvällen checkade vi in på detta idylliska hotell i den gamla staden Lijiang. 

Lijiang är en av Kinas mest välbevarade historiska städer.
Massor med gator och gränder med gammaldags kinesiska hus.



Lijiang är en liten stad med 140.000 invånare.
Här bor minoritetsfolket Nakhis i denna ålderdomliga stad.

Måltiderna var alltid en upplevelse.
Diverse goda maträtter, som serverades på en rund glasskiva,
vilken man kunde snurra tills man kom fram till den rätt man ville prova.

I stadens parker samlades pensionärer och umgicks, dansade och stortrivdes med varandra. 

Gammal kinesisk musik framförd av en grupp äldre spelmän.

En familj hade som affärsidé att laga goda lokala specialiteter.
Oftast var det väl de kinesiska turisterna som lockades av läckerheterna,
men denna dag fick hon laga till den goda maten även till oss européer.

Vi samlades ute på familjens terrass
och det blev en av resans godaste måltider.

På kvällen levde Lijiangs gamla stad upp,
och de kinesiska turisterna drog ut på restauranger och musikpubar.
Jag tyckte det var en positiv upplevelse att inte se några andra europeiska turister.

Man samlades på torgen och dansade till modern musik.
En del klädda i folkdräkter, men många verkar spontant bara hakat på.


År 738 var Dali huvudstad i kungariket Nanzhao,
ett rike som levde självständigt i nästan 200 år. 
En munk hastar förbi utanför en av Dalis stadsportar.

Jag kopplar av vid de tre pagoderna en bit utanför Dali.
Huvudpagoden byggdes år 823 av kung Quan Fengyou  i konungariket Nanzhao.
Den är 69,6 meter hög och den högsta pagoden i Kinas historia.


I ett buddistiskt tempel ber man inte Gud om hjälp, som i en kristen kyrka,
utan man ber om råd om hur man ska klara ett problem.

Vi besökte några grottor uthuggna i berget
av män som för flera hundra år sedan firat sig ner i rep.
Vi tog oss fram på de smala gångarna utmed den lodräta bergssidan
för att komma fram till de små grottorna.

Uppifrån berget hade man en fin utsikt över staden Kunming.

Stone Forrest i Shilin. Stenskogen – en vidsträckt nationalpark
med höga smala spetsiga klippor som nästan ser ut som en skog av sten.
Här träffade vi på massor med kinesiska turister,
och det var trängsel, högljudda megafoner och ett virrvarr av kineser överallt.
Men de höll sig till kortare rundturer nära parkens entré. 


Vi gick en fem  km lång tur in i nationalparken. Vi var ensamma och mötte inga andra på hela dagen. 

Det var tyst där vi gick mellan stenformationerna, man hörde cikador och fågelkvitter. Fint. 

Glasbron. En bro som går över en djup ravin.
När man gick på glasen, och såg rakt ner i stupet,
kändes det som om man skulle ramla ner i avgrunden.
Hissnande upplevelse.

Man upplevde det som att man befann sig fritt hängande i luften högt ovanför djupet.

Det var en skrämmande upplevelse att befinna sig på den genomskinliga glasskivan.

Så åkte vi med linbana genom ett landskap med smala bergsformationer.


En nybyggd hiss tog oss snabbt upp den sista biten. 
Bärarna som förr tog besökarna upp var numera helt arbetslösa.


Nu var vi i Zhangjiajie National Forest Park - ett makalöst landskap.

De här smala bergen, alla med en liten skogsdunge högst uppe på toppen,
är miljön i den berömda filmen Avatar.

En del av de långsträckta bergen smalnar till och med av nedtill.

En annan dag åkte vi med världens längsta linbana,
åtta kilometer, upp i Tianmen-berget.

Uppifrån de vertikala bergssidorna fick man uppleva svindlande utsikter.
Lägg märke till figurerna som går på den smala avsatsen uppe på den lodräta bergssidan.

Vackra landskap och hissnande gångbroar. 

För att komma ner åkte vi en rulltrappa, som var den längsta jag sett,
och därefter kom det ytterligare en lika lång rulltrappa,
och sedan fler och fler.
Vi åkte nerför hela 12 långa rulltrappor
innan vi var nere vid den stora öppningen genom berget. 

Den stora naturliga öppningen i berget – Himlens port –  är 132 meter hög. 

Flyget vi skulle åkt var inställt. Vi fick improvisera.
Vi åkte buss fem timmar till en annan stad, Changsha,
för att därifrån ta oss med flyg till Chengdu.
Där fick jag ett hotellrum på våning 32.


Chengdu, en storstad med 14 miljoner invånare.


Flicka med parasoll.


Jag vandrade runt i de äldre kvarteren med lite förfallna bostadshus.
På gatan satt några och spelade Mahjong.

Mellan de slitna hyreshusen låg cyklar lite vårdslöst utspridda.

En svart svan i en av Chengdus parker.

Chengdu Research Base of Giant Panda Breeding.
Här kunde vi se de fantastiska jättepandorna på nära håll.

Dessa jättepandor finns i vilt tillstånd bara i Kina.
Och alla pandor som är utlånade i djurparker världen runt ägs av Kina.

Här var det många kinesiska turister som ville ta bilder av de unika djuren. 

De ganska nya ungarna låg och sov middag.

På eftermiddagen tog vi höghastighetståg från Chengdu till Chongqing.

Tåget gick med en hastighet av 300 km i timmen.

I Chongqing bodde vi på fashionabla Hilton hotel.

Höghusen i den stora miljonstaden flimrade och blinkade i alla färger.
Fasaderna belystes av mönster och färgskiftningar.
Detta var sista natten i Kina.
Dagen efter tog vi planet tillbaka till Sverige.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar